Stannar upp. Får en känsla av att vi inte Pratar om Håkan Juholt idag. Stannar upp lite till. Känslan stärks. Gnuggar lite på oboyförpackningen och får fram en silverfärgad opposition. Synd att man behöver ha tre för att kamma hem vinsten.
Morgon och nya tunga rubriker. Det verkar som om att nyhetstorkan lagt en mantel över Sveriges gränser i dag. Vi tar fram det vi har och jag gillar det. Det sprakar om vuxenmobbning och polisens tveksamma nekanden till självmordsbombar-bilder. Ibland är det bättre att vara tyst än att gräva i ofrånkomligheter som knappt intresserar bumbibjörnar.
Oskarshamnskillen är född 8 dagar efter mig och det är märkbart att han är 15 år äldre. Full sysselsättning, en starkare äldrevård och ett tydligt bekämpande av en ökande segregation och barnfattigdom var slagord som kunde få äldre människor än moster Märta att skruva pacemakern ett snäpp högre. Någonstans här gick det fel.
Nykomling och med fåglar på axlarna som hela tiden tittar, tittar och bedömer. Erlander, Palme, Karlsson och Sahlin rensar sina mailboxar för att få se spektaklet. De skrattar.
De 160 266 kronorna som han fick för mycket i boendeersättning för den bostad han delar med sin sambo för övernattning i Stockholm under arbetsveckorna, har däckat Sverige. Med all rätt. Håkan väljer att sitta kvar. Det är inte för att vi vill att han ska sitta där utan för att tronföljarna inte gått färdigt sin utbildning än. Gott folk ska veta att inom den socialdemokratiska ringen finns ingen. Ingen. Ingen som kan med styrelsens medgivande ersätta Lille Håkan i skriftlig kompetens. Kanske skulle de 160 pappen satsats på återväxt.
Klarar han mediadrevet? Klart att han gör. Klarar väljarna det? Inte helt säker.
Tomten kommer snart och jag är säker på att det inte firas med dunder och brak i det juholtska palatset.
Han är även tjänstledig från sin journalisttjänst. Tacka gudarna för det.
